jag har x antal gånger fått frågan ångrar du dej? angående mitt val av skola. 10 gånger av 10 har jag sagt nej. Och jag ångrar mig absolut inte nu heller, jag bara funderar på om det här är så jävla bra för mig. Eller, låt mig omformulera mig, jag vet att skolan är bra för mig men jag vet också att den kommer ta kål på mig helt. Jag älskade min gamla skola. Punkt slut. Älskar jag min nya skola? Låt mig säga såhär, jag älskar folket i min nya skola. Jag tycker till och med om att vara på lektionerna. Men på något sätt funkar det inte. Jag kan säga att jag aldrig fått ett sånt lågt betyg i historia som jag fick på min uppsats om flodkulter. Jag har aldrig fått ett sånt lågt betyg i svenska och samhällskunskap som jag fick på min motion. Jag har aldrig känt mig osäker på att få G på ett matteprov. Jag har aldrig känt mig osäker på att få G på ett spanskaprov för den delen heller. Jag har aldrig känt mig så jävla kass i skolan som jag gör nu.
Jag har typ 0 chans i världen att nå upp de till de betyg jag hade i nian. No fucking way.
Förövrigt så har mitt utskott tappat bort vår gemensamma motion. Bra jobbar tjejer! Nu är det bara snoppsessionen på onsdag och skriftliga examinationen på torsdag kvar sen är det hej och tack till demokratiprojektet.

Tack för uppmärksamhetet / positiva pia